En kommentar kring Riksrevisionens FUB-granskning

Riksrevisionen har granskat Arbetsförmedlingens förberedande insatser, och publicerade häromdagen en rapport (RiR 2017:20) som gör gällande att deltagare i förberedande utbildning (FUB) får lägre arbetsinkomster jämfört med andra arbetslösa. Risken när en statlig granskningsmyndighet uttalar sig är att slutsatserna tas för en allmän sanning.

Det är positivt att effekten av Arbetsförmedlingens insatser utvärderas, men granskningen är behäftad med flera problem som behöver belysas för att nyansera bilden.

Effekten av insatser efter FUB
För att kunna säkerställa att det är effekterna av FUB som mäts, och inte effekterna av föregående insatser, så ingår endast personer som har FUB som första insats i urvalet.

Den långa uppföljningsperioden mellan insats och effekt gör dock att det borde vara mer intressant att granska de insatser som kommer efter FUB i insatskedjan. Utan att studera dessa är det omöjligt att avgöra om de uppmätta effekterna är ett resultat av FUB, eller av efterföljande insatser, exempelvis arbetsmarknadsutbildning (AUB) eller Arbetspraktik.

FUB är en förberedande insats, vars syfte är att förbereda deltagare för andra insatser. Sannolikheten att deltagare efter FUB får ta del av andra insatser innan tidpunkten då utfallet mäts är därför stor.

I granskningen lyfter Riksrevisionen fram problematiken med insatser som kommit efter FUB, men endast mycket kortfattat. I granskningen kartläggs i vilken utsträckning deltagare i FUB respektive deltagare i jämförelsegrupperna får ta del av någon efterföljande insats, men inte hur dessa skiljer sig åt, och hur det eventuellt påverkar de effekter man uppmäter i utfallet.

I granskningen framhålls att ”kedjorna av program är likartade för deltagare och jämförelsegrupp”. Samtidigt framgår det tydligt att insatserna respektive grupp får ta del av i stor utsträckning skiljer sig åt. Exempelvis får personer som deltagit i FUB oftare ta del av AUB, medan deltagare i Arbetspraktik oftare får subventionerade anställningar.

Att likställa AUB med subventionerade anställningar, och framhålla att insatskedjorna liknar varandra, är inte rimligt. Därför misslyckas Riksrevisionen att på ett tillförlitligt sätt kontrollera för de insatser som inträder efter FUB. Risken är överhängande att effekterna som uppmätts inte kan hänföras till FUB eftersom de med lika stor sannolikhet kan bero på efterföljande insatser.

Granskning av enskilda utbildningar inom ramarna för FUB
FUB är ett samlingsbegrepp för en rad olika insatser. Inom FUB ryms insatser för deltagare som står långt ifrån arbetsmarknaden (exempelvis Grundläggande moduler) och insatser för personer som står närmare arbetsmarknaden (exempelvis Korta Vägen för akademiker med utländsk bakgrund). Granskningen klumpar ihop alla dessa insatser och uttalar sig om genomsnittliga effekter för FUB som helhet. Som skäl för detta anför man att Arbetsförmedlingens statistik omöjliggör uppföljning av enskilda utbildningar inom FUB.

Det är förvisso sant att Arbetsförmedlingens statistik har förbättringspotential inom detta område, men trots detta är det fullt möjligt att bryta ut enskilda insatser inom ramarna för FUB ur statistiken. Arbetsförmedlingen har uppgifter kring utbildningarnas namn, vilket möjliggör gruppering och granskning av en enskild insats, om än med ett avsevärt mått av manuellt arbete.

Det är beklagligt att Riksrevisionen inte undersökt effekten av enskilda insatser inom ramarna för FUB. Det vore betydligt mer intressant och värdefullt att jämföra olika utbildningar inom FUB än att dra tveksamma slutsatser på aggregerad nivå.